Ett stulet liv

Nu har det varit tyst ett tag. Jag har bland annat varit iväg på en resa till solen, och då fick jag gott om tid till läsning! Jag älskar, sol, värme, vackra stränder och svalkande bad. Bäst av allt är nog lästiden; långa timmar i solstolen eller på stranden djup försjunken i en annan verklighet.

Den första av de två böcker jag tuggade i mig under resan var Ett stulet liv av Jaycee Dugard. Den är mycket läsvärd, men samtidigt är det plågsam läsning.

Boken berättar om en stulen barndom och om de fruktansvärda övergrepp författarinnan utsattes för som barn. Det är en självbiografisk berättelse som beskriver både tankar och händelser från en tid då hon hölls fången.

Hon var elva år gammal när hon kidnappades av en främmande man, 29 när hon återförenades med sin mamma. I arton år hölls hon fången och gömd för omvärlden, trots att hennes kidnappare stod under övervakning efter tidigare brott. Författarinnan fick under denna tid både utstå sexuella och verbala övergrepp, men den förlorade tid med sin familj och vänner, och den utveckling hon gick miste om vår minst lika illa. När hon till slut blev fri var hon mor till två döttrar, men fortfarande bara ett osäkert litet barn inombords.

Det är en oerhört sorglig historia som väcker många känslor. Jag blir ledsen för hennes skull, över allt hon fått utstå och gått miste om. Jag blir också arg över att sådana här saker missas trots kontroller. Mannen stod under övervakning på grund av tidigare brott, men ingen av de personer som kontrollerade honom upptäckte något. Visst är det en komplicerad fråga om ansvaret; vi är alla människor och har rätt att missta oss, och det är ju en så absurd tanke att det kanske inte är så konstigt att ingen tänkte den. 

Det är en bok jag varmt kan rekommendera till alla; det är en viktig och mycket gripande bok.  

Snart är fler recensioner på väg!