God fortsättning!

Jag hoppas att ni alla haft en underbar julhelg med mycket lung och ro och trevliga stunder med nära och kära!

Stickning som förenar

Den här veckan har Miette för med mig överallt. Hon har följt med på badmintontävling, roat mig framför en mysig kvällsbrasa och hållt mig sällskap på väg till jobb. Jag är helt fast, det är ett bra mönster och jag tycker att det är riktigt rolig stickning. Tack vare det har jag kommit en bra bit, och det känns som att slutet närmar sig allt för fort.

Jag åker väldigt mycket kollektivt; åka jag någonstans så blir det oftast med buss eller tåg. Varje dag till jobbet tar jag både buss och sedan tågt. Det ger tid till stickning, och den måste givetvis utnyttjas! I fredags satt jag som vanligt på tågstationen och stickade och väntade på mitt tåg, när en kvinna och hennes barn kom bort till bänken där jag satt. Kvinnan slog sig ner bredvid mig, barnet satt i sin vagn framför henne. Barnet, gissningsvis runt två år, sträckte sig efter min stickning och såg helt förtrollad ut av garnet och stickorna som rörde sig. Mamman sa till henne att det var mitt, men den lilla flickan fortsatte att titta längtansfullt. Jag tycker mycket om barn, och kunde inte neka denna lilla flicka det hon ville ha. Så fram till den stund då jag var tvungen att hoppa ombord på mitt tåg fick hon hålla i nystanet medan jag fortsatte att sticka. Flickan var glad, och jag blev glad över att stickningen kunde sprida den glädjen. Den glädje man kan se i andras ögon över något man själv offrar något litet för, är en helt fantastisk känsla! Det är så enkelt att både sprida till och ta emot glädje från sin omgivning, om man bara är öppen; och stickningen är en god hjälp på vägen att få kontakt med omgivningen. Jag tror på öppenhet och glädje; det är så enkelt men betyder så mycket. 

Ha en underbar vecka och njut av att dela med er och ta emot all den glädje och värme som finns! Många kramar till er alla! 

Helgkurs och Miette

Nu var det ett tag sedan sist; och det har varit fullspäckade dagar!

I helgen var jag på en mycket intressant kurs om viltrehabilitering. Två heldagar med mycket teori, en del praktik och många intressanta diskussioner. Kursen var i Huskvarna, ca två och en halv timme norrut med tåg för min del, och hölls i en fin miljö på ett naturbruksgymnasium. De andra deltagarna var alla mycket trevliga och vi hade mycket utbyte av varandras olika bakgrund och erfarenheter. Det var en väldigt intressant kurs med bra ledare, och ämnet något jag gärna lär mig mer om! Jag vill gärna göra någon form av praktik eller volontärarbete på något räddningscenter för vilda djur, och denna kurs gav absolut en bra grund och ett ökat intresse!

Senare i veckan har dagarna fyllts av jobb, jobb och jobb. Trots det har jag hunnit med lite stickning, och påbörjat ett nytt projekt! Det ska bli koftan Miette, i ett fluffigt, vitt garn. Uppdateringar under arbetets gång kommer givetvis!

Ha en underbar helg!

Måndag igen

Så var det måndag igen, och ytterligare en vecka väntar på att levas.

Förra veckan var helt fullspäckad, men jag hann trots allt få lite sticktid och kunde avsluta min halsduk. Nu återstår det bara att ta några projektbilder och sen dyker resultatet upp här på bloggen!

Igår var det fars dag, vilket för min del innebar kakbak och restaurangbesök. Det blev en trevlig kväll med god mat, som avslutades med en kladdkaka. Receptet är mitt nya favoritrecept på kladdkaka, och hittas på Förken Stickas blogg. Fantastiskt god!

Ha en underbar vecka!

Garnleverans!

Glädje i ett paket! Nu i veckan fick jag ett paket med härliga garner jag hade beställt. Större delen av dem ska bli en födelsedagspresent till min lillebror, och så blir där några nystan till mig själv. Jag tycker alltid att det känns lite som julafton när man får levererat det man beställt!

Bloggen på bloglovin!

Follow my blog with Bloglovin

En välförtjänt sedel

Min absoluta favoritförfattare är Astrid Lindgren; hennes historier min favoritläsning. Jag har alltid älskat hennes historier och sätt att skriva, och jag är säker på att det är en livslång förälskelse. Jag återkommer hela tiden till hennes historier, både böcker och noveller, och Astrid Lindgren kommer garanterat dyka upp här på bloggen då och då.

Idag fick jag min första tjugolapp av den nya utgåvan, och blev givetvis överlycklig! Det är en väldigt fin sedel, och en fantastiskt vacker hyllning till en underbar person. Astrid Lindgren har gjort oerhört mycket för både barn och vuxna världen över med de budskap och den tröst som hennes historier erbjuder läsaren. Hon är utan tvekan en stolthet för Sverige, och har verkligen förtjänat sin plats på tjugokronors-sedeln!

En läkande kraft

Relationen mellan människa och djur fascinerar mig något enormt; det är en enkel och ren kärlek utan stora krav. Djur har en fantastisk fantastisk förmåga att trösta och få människor att kämpa även när det är tungt; något jag själv har erfarenhet av. Boken Katten Cleo, av Helen Brown, berättar om hur en liten kattunge kan ge en familj ett nytt liv efter en tragedi.

Familjen består från början av mamma, pappa, två söner och en hund; men den äldste, djurälskande, sonen Sam vill ha en katt. De väljer ut en kattunge, och väntar på att hon ska bli tillräckligt gammal för att lämna sin mamma och sina syskon. Under den tiden sker en tragisk bilolycka, i vilken Sam dör. Familjen blir självklart förkrossade och glömmer allt om den lilla kattungen. Men någon vecka senare dyker uppfödaren upp med henne. Helen, mamma i familjen, tänker skicka tillbaka henne; hon känner sig allt för orkeslös för att ta hand om en katt, speciellt en som påminner om hennes förlorade son. Men när Rob, Sams bror, ser kattungen ler han för första gången sedan olyckan. Det får föräldrarna att bestämma sig för att behålla henne. Kattungens får heta Cleo, och hon hjälper familjen att komma på fötter igen.

Jag tycker att boken påminner om Marley and me, av John Grogan; man får följa författarens liv med ett djur som tar stor plats i det. Den innehåller färre dråpliga historier än Marley and me, men desto mer sorg och tankar om hur man kommer på fötter efter en tragedi. Den är skriven med ett litet pratigt språk, lite som en krönika i bokformat, men det gör mig ingenting. Jag tycker att det är ett språk som passar historien och dess upplägg; det får den att kännas personlig.

En fin bok om sorg och livet i stort, men också om hur betydelsefull en liten katt kan vara. Jag rekommenderar den varmt till alla som tycker om djur, men också till alla som söker en historia att värma sig med i höstmörkret.  

Bakad glädje

Bakning; ytterligare ett av mina små nöjen som lär dyka upp har i bloggen då och då. Bakningen i sig är rogivande och kreativ, men roligast är trots allt att få bjuda på det man skapat.

Igår stod jag för fikan på jobb då jag bakat till en kollega som fyllde år. Hon älskar både cheesecake och chockad, så jag använde ett recept som kombinerar de två; en halloncheescake med chokladbotten. Den blev god och mycket uppskattad, men mest nöjd blev jag över reaktionerna och att kunna göra födelsedagsbarnet glad.

Delad glädje är dubbel glädje!

Sorgens skola

Igår hände något fruktansvärt på en helt vanlig, svensk skola. Två personer dödades och två skadades allvarligt när en ung man besinningslöst slog med svärd omkring sig. Vi kommer aldrig få reda på varför, vad det var som drev denna unga man till en så fruktansvärd handling, då polisen var tvungen att skjuta honom för att få stopp på det hela.

Det måste vara en helt ofattbar situation för alla inblandade. Jag lider med de sörjande och drabbade, och jag är själv orolig. Var tar all logik vägen när våra skolor drabbas av våldsdåd? Hur långt ska det gå innan vi får bukt med problemen kring allt mer våldsamma och utsatta ungdomar?

Jag minns hur jag kände efter skolskjutningen i Finland 2007, då jag var 11 år. Jag kände givetvis till skolskjutningar som skett i USA sedan tidigare, men det kändes så avlägset. Att något sådant hände i Finland, så nära oss både geografiskt och kulturellt kändes väldigt skrämmande. Hur länge skulle det dröja innan det hände oss? Den känslan har jag fortfarande kvar.

Idag går jag inte längre i skolan; men jag har två yngre bröder som båda går i grundskolan. Även om det är i södra Sverige, långt från Trollhättan så är det obehagligt. Jag är inte bara orolig för mina egna bröder, utan för alla barn på Sveriges skolor.

Skolan finns för att lära barnen multiplikationstabellen, stavning, grammatik och mycket mer, men till stor del handlar det också om att lära barnen och ungdomarna om livet och ge dem trygghet. De ska lära sig om glädje, trygghet och hur man tar hand om varandra; inte om hur man sörjer en vän som bara var på skolan som vanligt. Jag drömmer om svenska skolan som en glädjens skola, men idag är det sorgens skola när vi alla sörjer denna tragiska händelse.

All medkänsla till offren och de som sörjer dem.

Höstmys

En halsduk med luva är på gång! Mönstret improviserar jag med inspiration från olika bilder, men främst är det givetvis mina egna önskemål på den perfekta halsduken som får ta stor plats! Jag kommer hålla er uppdaterade under arbetets gång. Jag hoppas verkligen att det blir så bra som jag tänkt mig och att den kan värma gott för nacke och öron hela vintern!  Jag stickar i Järbos Lovikka, vilket än så länge känns som ett bra val!

Kram!

Tor och Loke

Så var det dags att presentera våra små pojkar; Tor och Loke. Två små underbara gerbilpojkar som kom in i vårt liv i juli i år, och som jag nu inte kan tänka mig att vara utan. De må vara små, men den ständiga nyfikenheten och deras upptåg har gett många goda skratt. Tor som är besatt av att gnaga och Loke som är besatt av att gräva trivs fint ihop. De må vara bortskämda, men hur ska man kunna ge sina bebisar något annat än de bästa? Trots sin storlek så har de tagit en stor plats i mitt hjärta! De kommer garanterat dyka upp här igen!

Välkommen hit!

Vad kul att du har hittat hit!

Här är för tillfället ganska tomt, men det kommer snart att bli bättre! Förhoppningsvis kommer bloggen snart att vara fylld av en massa härliga böcker, garner, pyssliga projekt, djur och kanske en och annan klokhet. Det är detta jag tänkte att bloggen skulle kretsa kring; mina stora intressen - läsning, handarbete och djur. när det kommer till handarbete är det främst stickning som gäller, men till och från får virkning och annat pyssel också vara med.

Till en början finns det risk för att det blir lite kaotiskt, sådan är jag, men det blir bättre med tiden! Kommentarer är välkomna och jag tar tacksamt emot stöd och tips. Givetvis är det läsarna som är det viktigaste, och jag blir väldigt glad om ni vill hjälpa mig att få bloggen att bli bra och läsvärd!
 
Hoppas att du kommer att komma tillbaka!

Kram!