En läkande kraft

Relationen mellan människa och djur fascinerar mig något enormt; det är en enkel och ren kärlek utan stora krav. Djur har en fantastisk fantastisk förmåga att trösta och få människor att kämpa även när det är tungt; något jag själv har erfarenhet av. Boken Katten Cleo, av Helen Brown, berättar om hur en liten kattunge kan ge en familj ett nytt liv efter en tragedi.

Familjen består från början av mamma, pappa, två söner och en hund; men den äldste, djurälskande, sonen Sam vill ha en katt. De väljer ut en kattunge, och väntar på att hon ska bli tillräckligt gammal för att lämna sin mamma och sina syskon. Under den tiden sker en tragisk bilolycka, i vilken Sam dör. Familjen blir självklart förkrossade och glömmer allt om den lilla kattungen. Men någon vecka senare dyker uppfödaren upp med henne. Helen, mamma i familjen, tänker skicka tillbaka henne; hon känner sig allt för orkeslös för att ta hand om en katt, speciellt en som påminner om hennes förlorade son. Men när Rob, Sams bror, ser kattungen ler han för första gången sedan olyckan. Det får föräldrarna att bestämma sig för att behålla henne. Kattungens får heta Cleo, och hon hjälper familjen att komma på fötter igen.

Jag tycker att boken påminner om Marley and me, av John Grogan; man får följa författarens liv med ett djur som tar stor plats i det. Den innehåller färre dråpliga historier än Marley and me, men desto mer sorg och tankar om hur man kommer på fötter efter en tragedi. Den är skriven med ett litet pratigt språk, lite som en krönika i bokformat, men det gör mig ingenting. Jag tycker att det är ett språk som passar historien och dess upplägg; det får den att kännas personlig.

En fin bok om sorg och livet i stort, men också om hur betydelsefull en liten katt kan vara. Jag rekommenderar den varmt till alla som tycker om djur, men också till alla som söker en historia att värma sig med i höstmörkret.