Glädje i ett paket! Nu i veckan fick jag ett paket med härliga garner jag hade beställt. Större delen av dem ska bli en födelsedagspresent till min lillebror, och så blir där några nystan till mig själv. Jag tycker alltid att det känns lite som julafton när man får levererat det man beställt!
lördag 31 oktober 2015
Garnleverans!
Glädje i ett paket! Nu i veckan fick jag ett paket med härliga garner jag hade beställt. Större delen av dem ska bli en födelsedagspresent till min lillebror, och så blir där några nystan till mig själv. Jag tycker alltid att det känns lite som julafton när man får levererat det man beställt!
fredag 30 oktober 2015
tisdag 27 oktober 2015
En välförtjänt sedel
Min absoluta favoritförfattare är Astrid Lindgren; hennes historier min favoritläsning. Jag har alltid älskat hennes historier och sätt att skriva, och jag är säker på att det är en livslång förälskelse. Jag återkommer hela tiden till hennes historier, både böcker och noveller, och Astrid Lindgren kommer garanterat dyka upp här på bloggen då och då.
Idag fick jag min första tjugolapp av den nya utgåvan, och blev givetvis överlycklig! Det är en väldigt fin sedel, och en fantastiskt vacker hyllning till en underbar person. Astrid Lindgren har gjort oerhört mycket för både barn och vuxna världen över med de budskap och den tröst som hennes historier erbjuder läsaren. Hon är utan tvekan en stolthet för Sverige, och har verkligen förtjänat sin plats på tjugokronors-sedeln!
söndag 25 oktober 2015
En läkande kraft
Relationen mellan människa och djur fascinerar mig något enormt; det är en enkel och ren kärlek utan stora krav. Djur har en fantastisk fantastisk förmåga att trösta och få människor att kämpa även när det är tungt; något jag själv har erfarenhet av. Boken Katten Cleo, av Helen Brown, berättar om hur en liten kattunge kan ge en familj ett nytt liv efter en tragedi.
Familjen består från början av mamma, pappa, två söner och en hund; men den äldste, djurälskande, sonen Sam vill ha en katt. De väljer ut en kattunge, och väntar på att hon ska bli tillräckligt gammal för att lämna sin mamma och sina syskon. Under den tiden sker en tragisk bilolycka, i vilken Sam dör. Familjen blir självklart förkrossade och glömmer allt om den lilla kattungen. Men någon vecka senare dyker uppfödaren upp med henne. Helen, mamma i familjen, tänker skicka tillbaka henne; hon känner sig allt för orkeslös för att ta hand om en katt, speciellt en som påminner om hennes förlorade son. Men när Rob, Sams bror, ser kattungen ler han för första gången sedan olyckan. Det får föräldrarna att bestämma sig för att behålla henne. Kattungens får heta Cleo, och hon hjälper familjen att komma på fötter igen.
Jag tycker att boken påminner om Marley and me, av John Grogan; man får följa författarens liv med ett djur som tar stor plats i det. Den innehåller färre dråpliga historier än Marley and me, men desto mer sorg och tankar om hur man kommer på fötter efter en tragedi. Den är skriven med ett litet pratigt språk, lite som en krönika i bokformat, men det gör mig ingenting. Jag tycker att det är ett språk som passar historien och dess upplägg; det får den att kännas personlig.
En fin bok om sorg och livet i stort, men också om hur betydelsefull en liten katt kan vara. Jag rekommenderar den varmt till alla som tycker om djur, men också till alla som söker en historia att värma sig med i höstmörkret.
Jag tycker att boken påminner om Marley and me, av John Grogan; man får följa författarens liv med ett djur som tar stor plats i det. Den innehåller färre dråpliga historier än Marley and me, men desto mer sorg och tankar om hur man kommer på fötter efter en tragedi. Den är skriven med ett litet pratigt språk, lite som en krönika i bokformat, men det gör mig ingenting. Jag tycker att det är ett språk som passar historien och dess upplägg; det får den att kännas personlig.
En fin bok om sorg och livet i stort, men också om hur betydelsefull en liten katt kan vara. Jag rekommenderar den varmt till alla som tycker om djur, men också till alla som söker en historia att värma sig med i höstmörkret.
fredag 23 oktober 2015
Bakad glädje
Bakning; ytterligare ett av mina små nöjen som lär dyka upp har i bloggen då och då. Bakningen i sig är rogivande och kreativ, men roligast är trots allt att få bjuda på det man skapat.
Igår stod jag för fikan på jobb då jag bakat till en kollega som fyllde år. Hon älskar både cheesecake och chockad, så jag använde ett recept som kombinerar de två; en halloncheescake med chokladbotten. Den blev god och mycket uppskattad, men mest nöjd blev jag över reaktionerna och att kunna göra födelsedagsbarnet glad.
Delad glädje är dubbel glädje!
Sorgens skola
Igår hände något fruktansvärt på en helt vanlig, svensk skola. Två personer dödades och två skadades allvarligt när en ung man besinningslöst slog med svärd omkring sig. Vi kommer aldrig få reda på varför, vad det var som drev denna unga man till en så fruktansvärd handling, då polisen var tvungen att skjuta honom för att få stopp på det hela.
Det måste vara en helt ofattbar situation för alla inblandade. Jag lider med de sörjande och drabbade, och jag är själv orolig. Var tar all logik vägen när våra skolor drabbas av våldsdåd? Hur långt ska det gå innan vi får bukt med problemen kring allt mer våldsamma och utsatta ungdomar?
Jag minns hur jag kände efter skolskjutningen i Finland 2007, då jag var 11 år. Jag kände givetvis till skolskjutningar som skett i USA sedan tidigare, men det kändes så avlägset. Att något sådant hände i Finland, så nära oss både geografiskt och kulturellt kändes väldigt skrämmande. Hur länge skulle det dröja innan det hände oss? Den känslan har jag fortfarande kvar.
Idag går jag inte längre i skolan; men jag har två yngre bröder som båda går i grundskolan. Även om det är i södra Sverige, långt från Trollhättan så är det obehagligt. Jag är inte bara orolig för mina egna bröder, utan för alla barn på Sveriges skolor.
Skolan finns för att lära barnen multiplikationstabellen, stavning, grammatik och mycket mer, men till stor del handlar det också om att lära barnen och ungdomarna om livet och ge dem trygghet. De ska lära sig om glädje, trygghet och hur man tar hand om varandra; inte om hur man sörjer en vän som bara var på skolan som vanligt. Jag drömmer om svenska skolan som en glädjens skola, men idag är det sorgens skola när vi alla sörjer denna tragiska händelse.
All medkänsla till offren och de som sörjer dem.
Det måste vara en helt ofattbar situation för alla inblandade. Jag lider med de sörjande och drabbade, och jag är själv orolig. Var tar all logik vägen när våra skolor drabbas av våldsdåd? Hur långt ska det gå innan vi får bukt med problemen kring allt mer våldsamma och utsatta ungdomar?
Jag minns hur jag kände efter skolskjutningen i Finland 2007, då jag var 11 år. Jag kände givetvis till skolskjutningar som skett i USA sedan tidigare, men det kändes så avlägset. Att något sådant hände i Finland, så nära oss både geografiskt och kulturellt kändes väldigt skrämmande. Hur länge skulle det dröja innan det hände oss? Den känslan har jag fortfarande kvar.
Idag går jag inte längre i skolan; men jag har två yngre bröder som båda går i grundskolan. Även om det är i södra Sverige, långt från Trollhättan så är det obehagligt. Jag är inte bara orolig för mina egna bröder, utan för alla barn på Sveriges skolor.
Skolan finns för att lära barnen multiplikationstabellen, stavning, grammatik och mycket mer, men till stor del handlar det också om att lära barnen och ungdomarna om livet och ge dem trygghet. De ska lära sig om glädje, trygghet och hur man tar hand om varandra; inte om hur man sörjer en vän som bara var på skolan som vanligt. Jag drömmer om svenska skolan som en glädjens skola, men idag är det sorgens skola när vi alla sörjer denna tragiska händelse.
All medkänsla till offren och de som sörjer dem.
måndag 19 oktober 2015
Höstmys
En halsduk med luva är på gång! Mönstret improviserar jag med inspiration från olika bilder, men främst är det givetvis mina egna önskemål på den perfekta halsduken som får ta stor plats! Jag kommer hålla er uppdaterade under arbetets gång. Jag hoppas verkligen att det blir så bra som jag tänkt mig och att den kan värma gott för nacke och öron hela vintern! Jag stickar i Järbos Lovikka, vilket än så länge känns som ett bra val!
Kram!
lördag 17 oktober 2015
Tor och Loke
Så var det dags att presentera våra små pojkar; Tor och Loke. Två små underbara gerbilpojkar som kom in i vårt liv i juli i år, och som jag nu inte kan tänka mig att vara utan. De må vara små, men den ständiga nyfikenheten och deras upptåg har gett många goda skratt. Tor som är besatt av att gnaga och Loke som är besatt av att gräva trivs fint ihop. De må vara bortskämda, men hur ska man kunna ge sina bebisar något annat än de bästa? Trots sin storlek så har de tagit en stor plats i mitt hjärta! De kommer garanterat dyka upp här igen!
Välkommen hit!
Vad kul att du har hittat hit!
Här är för tillfället ganska tomt, men det kommer snart att bli bättre! Förhoppningsvis kommer bloggen snart att vara fylld av en massa härliga böcker, garner, pyssliga projekt, djur och kanske en och annan klokhet. Det är detta jag tänkte att bloggen skulle kretsa kring; mina stora intressen - läsning, handarbete och djur. när det kommer till handarbete är det främst stickning som gäller, men till och från får virkning och annat pyssel också vara med.
Till en början finns det risk för att det blir lite kaotiskt, sådan är jag, men det blir bättre med tiden! Kommentarer är välkomna och jag tar tacksamt emot stöd och tips. Givetvis är det läsarna som är det viktigaste, och jag blir väldigt glad om ni vill hjälpa mig att få bloggen att bli bra och läsvärd!
Hoppas att du kommer att komma tillbaka!
Kram!
Här är för tillfället ganska tomt, men det kommer snart att bli bättre! Förhoppningsvis kommer bloggen snart att vara fylld av en massa härliga böcker, garner, pyssliga projekt, djur och kanske en och annan klokhet. Det är detta jag tänkte att bloggen skulle kretsa kring; mina stora intressen - läsning, handarbete och djur. när det kommer till handarbete är det främst stickning som gäller, men till och från får virkning och annat pyssel också vara med.
Till en början finns det risk för att det blir lite kaotiskt, sådan är jag, men det blir bättre med tiden! Kommentarer är välkomna och jag tar tacksamt emot stöd och tips. Givetvis är det läsarna som är det viktigaste, och jag blir väldigt glad om ni vill hjälpa mig att få bloggen att bli bra och läsvärd!
Hoppas att du kommer att komma tillbaka!
Kram!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)